sara edvardsson

Mami här!
Inget nytt från Sara idag, men jag tänkte dela med mig av mina tankar om Vildsvin.
Jag är jätterädd för dem, detta trots att jag aldrig sett ett, tror inte ens att jag sett ett på någon djurpark. Men man får ju kalla kårar bara genom att tänka på dem.
Tänk dig själv, en hanne, eller galt som ju pojkgrisar kallas, kan bli uppemot 180cm långa och 1m höga, och kan väga en sisårdär 225kg....det är STORA djur det. Suggan kan bli nästan lika stor hon, de ser inte jättebra men kan känna lukten av en människa på 1km avstånd. Det är detta sista som jag är lite fundersam till,,,
Vi brukar åka till en skog, Balsberget, där finns vildsvin. Detta vet jag för jag har sett spår efter dem, idag var en del av vägen vi joggar på nästan helt borta. Då undrar jag... VAR finns de när jag kommer? Står de bakom en buske och väntar på att jag ska jogga förbi så de sen kan fortsätta fördärva eller har de känt min lukt och sprungit långt iväg eller är de inte rädda för mig?
Fatta att jag blir nervös... och fatta att jag springer väldigt fort ... i nedförsbackarna iallafall... för VEM vill möta ett vildsvin?
Vad gör jag om jag, som ju springer så fort... springer rakt på ett vildsvin för de har inte hunnit flytta sig än... ska jag springa tillbaka då... det ORKAR jag ju inte,,,, då blir det ju uppförsbacke,,,
Idag såg jag dock att de satt upp ett, ja ETT bara, jakttorn, så nu kanske de ska skjuta av lite av dessa skadedjur så man vågar sig dit igen, för Vildsvin tycker jag inte om,,, Bara om de legat på grillen först!
♥Mami♥